Dag tio - Det här hade jag på mig idag
Nu är ju frågan, ska jag vara ärlig eller ska jag ljuga? Det är fult att ljuga vet jag, men idag är inte sanningen den roligaste. Men man ska väl vara ärlig, och är det mitt fel att jag är så trött på morgonen att jag inte orkar ta fram roliga och fina kläder? Knappast.
Okej. Idag har jag på mig en blå tröja med puffärm, en svart kjol med lite jobbig fåll som inte vill vara åt rätt håll, svarta tights och svarta desert boots från Clarks. Roligare än så blir det inte en tisdag i februari.
Jag skulle hellre ha den här på mig, men jag äger inte denna klänning, men jag önskar att jag gjorde
Okej. Idag har jag på mig en blå tröja med puffärm, en svart kjol med lite jobbig fåll som inte vill vara åt rätt håll, svarta tights och svarta desert boots från Clarks. Roligare än så blir det inte en tisdag i februari.
Jag skulle hellre ha den här på mig, men jag äger inte denna klänning, men jag önskar att jag gjorde
Dag nio - Min tro
Behandla andra som du själv vill bli behandlad
Egentligen så avskyr jag sånna där saker, sånna där smarta saker som folk går omkring och skriver. Eller ännu värre, skriver det på sina väggar. (Ursäkta om jag känner någon som tycker att det är fint, men jag tycker inte att det är fint). Men... jag tycker att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad.
Det värsta jag vet är folk som ställer krav på andra, förväntar sig saker och blir sura när man inte kan ställa upp.
Jag har ibland (eller rättare sagt, hela tiden) väldigt svårt att säga nej och får därför måla folks sovrum, hoppa över lektioner i skolan (på den tiden jag gick på högskolan) för att sitta i väntrum och stirra på tomma väggar, bära stolar fram och tillbaka, hämta utlånade stegar och en massa sånt.
Och tyvärr är jag dålig på att säga ifrån... Så sen står jag där med en målarpensel i handen och säger att det är kul att måla, när jag egentligen vill vara hemma och titta på tv.
Min tro är alltså; kräv inte saker av andra när du aldrig bjuder till själv.
Sen har jag också en husgud, gud fader allsmäktig him self; Jocke Berg! (Men han har inget med resten av texten att göra...)
Egentligen så avskyr jag sånna där saker, sånna där smarta saker som folk går omkring och skriver. Eller ännu värre, skriver det på sina väggar. (Ursäkta om jag känner någon som tycker att det är fint, men jag tycker inte att det är fint). Men... jag tycker att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad.
Det värsta jag vet är folk som ställer krav på andra, förväntar sig saker och blir sura när man inte kan ställa upp.
Jag har ibland (eller rättare sagt, hela tiden) väldigt svårt att säga nej och får därför måla folks sovrum, hoppa över lektioner i skolan (på den tiden jag gick på högskolan) för att sitta i väntrum och stirra på tomma väggar, bära stolar fram och tillbaka, hämta utlånade stegar och en massa sånt.
Och tyvärr är jag dålig på att säga ifrån... Så sen står jag där med en målarpensel i handen och säger att det är kul att måla, när jag egentligen vill vara hemma och titta på tv.
Min tro är alltså; kräv inte saker av andra när du aldrig bjuder till själv.
Sen har jag också en husgud, gud fader allsmäktig him self; Jocke Berg! (Men han har inget med resten av texten att göra...)
