trettidagarstest

Jag har flera bästa vänner. De är min bästa vän på flera sätt.

Vi börjar med den bästa vän jag har haft längst; unga fröken Jansson. Jag ska vara ärlig och säga att vi lärde känna varandra genom Kent. Nästan lite pinsamt, men till min ursäkt vill jag säga att jag var nitton år och hade röda strumpbyxor. Att lära henne var som en befrielse. Jag hade inte så många vänner då och var mest hemma och pillade med mina Kent-skivor. Det var på den tiden ICQ var stort, man surfade med modem. och pappa rev sitt hår för telefonräkningen. Jag minns det som om vi inte hade speciellt mycket att göra på den tiden och kunde därför äta Brago-kex (eller var det Marie-kex) på Riddarholmen, åka tvärbanan för att vi aldrig gjort det förut, åka till Thorildsplan och äta pizza eftersom den bara kostade 29kr, åka till Tullinge för att kunna åka buss i guppet på vägen tillbaka (och sen åka hem igen). En annan bra grej vi gjort var när vi ägnade säkert en timme åt att försöka synka en Kent-låt genom telefonen, till sist lyckades vi starta låten exakt samtidigt på varsin CD-spelare.

Andra bra grejer vi gjort är att ha spenderat en hel dag, en hel kväll och en halv natt i ett märkligt hus på Beckomberga i väntan på att få vara med i en Kent-video. Vi är med i videon, men vi syns inte. Dagen började med att vi åt upp matsäcken och fick sen vara hungriga resten av dagen, för det kom aldrig någon korvgubbe, trots att video-människorna sa att en sån skulle dyka upp. Delat enkelsäng i Eskilstuna är också en bra grej vi gjort. Det mesta vi gjort är faktiskt riktigt bra.


Min andra bästa vän är personen jag bor ihop med. Jag har gillat honom i sådär tio år och i höst är det tio år sen jag erkände det över en mycket äcklig coca cola-drink på Holger. Han är den bästa jag vet! Trots att han tittar på fotboll lite för ofta och snarkar ibland på nätterna. Han är så bra att han vill åka till London med mig varje gång jag lägger fram förslaget. Och för det är man värd många guldstjärnor. Han är min bästa vän!